Det är fredag, solen skiner och jag ska ha sportlov för första gången på flera år. Jaja, egentligen är det bara två dagar (måndag och tisdag) och jag bestämde det typ igår, men ändå. Det är väl lika bra att passa på nu under min sista vecka som stipendieforskare, för sedan inleds min anställning och då är jag åter lite mindre fri.
Sportlov har aldrig betytt utövande av sport för mig. Jag har åkt slalom vid ett enda tillfälle i mitt liv, och då låg jag rätt som det var med huvudet före i en snöhög och var faktiskt inte riktigt säker på om jag fortfarande levde, och efter att jag bröt armen på gympan i fjärde klass är aktiviteter på skridskor inte heller särskilt lockande. Jag har inget barndomstrauma som hindrar mig från att åka längdskidor, men det är så tråkigt att jag helst låter bli.
Det är väldigt trevligt med promenader i vintersolen, det kan jag gå med på. Men det som alltid har kännetecknat mina lov (och senare mina semestrar) är inte sport, motion eller ens rörelse, utan läsning. Ljuvlig, ostörd läsning, vid de tider på dagen då livet annars alltid kommer i vägen. Jag ryser lite av välbehag bara jag tänker på det.
Så: jag ska ha långhelg, sportlov, läslov. Jag har återaktiverat mitt Storytelkonto och påbörjat Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid. Jag lyssnar inte på ljudböcker (om det inte rör sig om 1) en biografi eller 2) Harry Potter), men jag försöker lära mig att läsa e-böcker. Mest är det för att jag ibland helt enkelt inte kan vänta tills jag får tag på romanen i fysisk form. Ibland beror det också lite på att jag kanske inte tror att romanen i fråga är värd väntan, men jag måste liksom ändå få det bekräftat genom att bläddra i den digitalt.
Linda och livet 
En reaktion till “Ledigheten awaits”