Det mest fenomenala blogginlägget jag har läst på länge är utan tvekan Ellens dröminlägg. Jag, som inte är någon drömmare och som aldrig skulle komma mig för att göra en visionboard eller trycka upp en väggtext med något motivational quote, kände för en gångs skull för att drömma lite. Jag har tagit i ända från tårna, så håll i er.
I mars reser jag till Bryssel med jobbet. Vi ska egentligen bara stanna en dag, men flyget är överbokat så jag blir erbjuden att stanna en extra dag och mottar dessutom en väldigt generös summa pengar för min goda gärning. Den extra dagen lägger jag på vettiga saker som att gå omkring i bokhandlar, dricka belgisk öl och äta våfflor. Resten av månadens jobb löper totalt stressfritt trots att den är fullspäckad med möten och arbetsresor. På min bästa väns födelsedag har vi den bästa kvällen på länge, och dagen efter mår jag helt oklanderligt.
I april öppnar en japansk restaurang med den bästa nigirin jag någonsin har smakat i Kristinestad. De har till och med en uteservering, och tur är väl det, för våren kommer tidigt och solen värmer precis tillräckligt för att man ska kunna sitta utomhus. Jag får ett längre frilansuppdrag som språkgranskare, för vilket jag dessutom klarar av att ta ordentligt betalt, och jobbar därför nästan varje kväll. För pengarna köper jag en ny sportklocka, och resten är jag intelligent nog att föra över till sparkontot.
I maj blir det en perfekt mix av långa, varma vårdagar och samvetsstillande ösregn. Under en av de regniga dagarna får jag ett ryck och öppnar Romanen, ett Worddokument som jag inte har rört på flera månader. Plötsligt rusar fingrarna över tangentbordet och jag kläcker den ena idén efter den andra. Dessutom planterar jag om mina grönväxter, som alla har överlevt vintern.
Det blir juni och kompisgänget börjar fatta att det är dags att planera midsommarfirandet. Det ena leder till det andra och till slut bilar vi alla till den svenska västkusten, där vi firar genom att dansa Små grodorna runt en midsommarstång och bo i en villa med både pool och jacuzzi. Sedan besöker vi Liseberg, där det är folktomt och inga köer alls. Jag vinner 10 kilo Kexchoklad, äter en räkmacka och åker hem igen. Skrivsuget håller i sig, jag producerar mer text än någonsin och allt jag skriver blir guld.
Juli kommer och jag är egentligen inte berättigad till semester, men ett systemfel på jobbet leder till att jag ändå kan ta ut en hel månads betald ledighet. Jag undrar om det är etiskt rätt att utnyttja detta, men jag tänker what the heck och gör det i alla fall. Jag lever loppan, går på sommarmarknad, åker på roadtrip, filosoferar på trottoarkanter inpå småtimmarna med mina vänner, badar i det ljumma vattnet varje kväll och läser 30 romaner på en månad. Jag får inte ett enda myggbett på hela semestern!
I augusti är jag tillbaka på jobbet med sällan skådad energi. Det blir inga konsekvenser av min oetiska handling i juli och allting går som smort. Jag får mitt största frilansuppdrag hittills och firar med att ställa till med festlig kräftskiva under biltaket – för man kan naturligtvis fortfarande sitta utomhus hela natten i sommarklänning utan att frysa. Det blir en legendarisk kväll. Efter den smyger sig jullängtan på, jag får till en superproffsig bloggdesign på Jul hos Linda och i samma veva är det slut på sommarvädret. Jag kurar ihop mig under min filt på soffan och läser om Fredrik Backmans romanserie Björnstad, för han har precis droppat överraskningen att tredje delen trots allt kommer ut under hösten – och inte nog med det: den kommer redan i september! Halleluja.
September, min favoritmånad, blir en kreativ historia. Jag skriver vidare på Romanen och låter för första gången någon annan läsa den. Hen instämmer om att allt jag skrivit verkligen är guld, kanske det bästa som har skrivits någonsin? Hen har både vikt sig av skratt och fulgråtit rakt ner i manuset under läsningen. En fredagskväll får jag dessutom till den perfekta pizzan med ultratunn, lite krispig botten och under månaden behåller alla mina jeans sin passform.
Det blir oktober och på jobbet går alla i höstlovstankar. Alla mina möten ställs in i sista minuten och jag bestämmer mig för att jobba på distans under en vecka i stället – från München! Eftersom jag har blivit så äckligt rik på allt mitt hårda slit under året lägger jag inte ens märke till hur dyra flygbiljetterna och hotellen har blivit, men när jag kommer fram inser jag att Oktoberfest fortfarande pågår. Köper en dirndl och mottar komplimang efter komplimang för min tyska, som nu har blivit så bra att alla låter förvånade när jag säger att jag kommer från Finland. När jag kommer hem igen pratar jag med tysk brytning tills mina vänner hotar med att ha ihjäl mig om jag inte slutar.
November kommer och den första snön faller. Jag lyssnar på julmusik och tittar på julfilmer utan att någon blir irriterad på mig och julbloggen har plötsligt femdubbelt fler läsare. Jag blir ambassadör för Teadventskalendern, vilket innebär att jag får gratis ekologiskt löste livet ut.
I december vill alla julhänga med mig. Jag har av någon oförklarlig anledning massor med tid över, så jag hinner med allt jag vill. Julafton blir som vanligt fullständigt fantastisk, och på juldagen bestämmer jag mig för att stanna hemma i stället för att hänga på dansgolvet (och ändrar mig för ovanlighetens skull inte i sista sekunden), vilket maxar min julstämning. I mellandagarna avlöser spelkvällarna varandra, och jag blir bjuden på en episk nyårsfest där vi dansar in 2020 till låtar som var riktiga höjdare under min högstadie- och gymnasietid. När jag ligger i min säng i gryningen och ska sova, fräsch och helt utan självförvållad vätskebrist, tänker jag tillbaka på 2019. Lätt mitt bästa år i livet.
Linda och livet 