Allt jag gjort som språkvetare

Mina favoritämnen i skolan var alltid språk. När jag tog studenten och skulle söka in till universitetet övervägde jag aldrig på allvar några andra studieinriktningar – även om till exempel psykologyrket fanns någonstans i bakhuvudet så var det så långt bak att jag inte ens satte med det i mina ansökningar. Jag valde mellan tyska och svenska i både Åbo och Vasa, men landade till slut på Vasa universitet och modersmålet svenska. Jag tänkte aldrig på vilka utbildningar som var tryggast, som genererade fasta tjänster och bra lön. Det enda jag tänkte på var att jag måste få jobba med det jag är bäst på.

Mitt drömyrke när jag var liten var lärare, och det hängde med mig ända till högstadiet. Jag ifrågasatte det inte förrän i gymnasiet, då jag började inse att jag nog var väsentligt mycket mer intresserad av det språkvetenskapliga än det pedagogiska. Egentligen tror jag att jag bara inte visste hur man jobbade med mitt favoritämne om man inte undervisade i det. När mina släktingar på min studentfest frågade mig om mina framtida studier och jag avslöjade att jag ville studera svenska var mångas reaktioner varför då, det kan du ju redan [skratt]. Ibland sa jag att jag skulle bli modersmålslärare, för att det var lättare – det var ett riktigt jobb, ett jobb som alla var bekanta med. Faktum är att jag till och med började på ämneslärarutbildningen, men det blev aldrig någon modersmålslärare av mig. (Inte ännu, i alla fall.)

När jag fick min examen panikade jag ganska mycket över att tvingas ut i verkligheten. Jag skulle fortsätta arbeta i matbutiken där jag hade jobbat tjugo timmar i veckan i fyra års tid, och jag oroade mig över att aldrig få ett jobb som språkvetare. Det kanske skulle ta flera år, och jag visste ju inte ens riktigt vad mitt drömjobb var. Nu är det fyra år sedan jag fick min magisterexamen, och jag har jobbat med språk på många olika sätt. Under studietiden sommarjobbade jag (när jag semestrade från mitt butiksjobb som försörjde mig resten av året) som reporter på lokaltidningen, och ibland skrev jag kolumner också, vilket jag njöt allra mest av. På redaktionen lärde jag mig att jag allra helst skriver, till och med om ämnet är årets potatisskörd. Intervjuerna och researchen var alltid bisaker – det bästa var att få sätta sig vid datorn och producera text. Det fick jag också göra på andra sätt under studietiden, inte minst med tanke på att jag bloggade för universitetet några gånger i månaden (det har jag skrivit om HÄR).

Med cookies och te kan man ta sig igenom vilken mängd vetenskapliga artiklar som helst.

Under studietiden var jag också anställd som språkgranskare vid en yrkeshögskola som då fortfarande hade svenskspråkiga program. Jag visste redan när jag sökte jobbet att jag var väl lämpad för det, och jag kommer ihåg att jag ville ha det så gärna att jag bokstavligt talat skakade medan jag skrev mitt mejl, snabbt snabbt för att ingen annan skulle hinna före. Där lärde jag mig att jag skulle kunna tänka mig att jobba med redigering av andras texter på frilansbasis.

Efter min examen blev min tid på butiksjobbet kort. Bara några veckor efter att jag kommit tillbaka från min sommarsemester fick jag ett mejl från min tidigare handledare som undrade om jag skulle kunna tänka mig att jobba vid universitetet. Först var jag forskningsassistent, sedan plötsligt doktorand. En avhandling till, varför inte? Mitt intresse för flerspråkighet i text hade växt sig större under arbetet med magisteravhandlingen och det kändes som nästa steg. Det var som doktorand som jag för första gången i mitt liv undervisade – i favoritämnen som grammatik och språkriktighet. Jag höll dessutom kvällskurser både vid och utanför universitetet, till och med i tyska. Där lärde jag mig att jag trots allt tyckte om att undervisa, men kanske bara på universitetsnivå.

Sedan dess har jag jobbat med min doktorsavhandling på olika doktorandstipendier, men just nu jobbar jag faktiskt inte alls med svenska språket. Faktum är att mitt arbetsspråk till största delen är engelska, och forskningsprojektet jag arbetar inom är förankrat i det pedagogiska. Det berör dock flerspråkighet, så helt utanför min bekvämlighetszon är jag ändå inte. Det är den längsta anställning jag haft sedan mitt butiksjobb – i tre hela år ska jag koordinera projektet. Sedan min anställning som språkgranskare tog slut har jag faktiskt frilansat som språkgranskare, så en del av min fritid ägnar jag åt att jobba med svenska språket. Vid det här laget har jag läst mängder av mognadsprov, kandidatavhandlingar, examensarbeten, magisteravhandlingar, vetenskapliga artiklar, rapporter och doktorsavhandlingar. Det är fortfarande något av det roligaste jag vet.

På hemmakontoret jobbar jag både med frilansjobb och projektjobb numera. Jag distansjobbar några dagar i veckan, eftersom jag bor 100 kilometer från min arbetsplats. (Varför jag gör det kan vi återkomma till en annan gång.)

Fyra år efter min examen vet jag fortfarande inte vad mitt drömjobb är, men jag tänker mig att det skulle kunna vara en mix av allt det jag gjort hittills och lite till. Jag hoppas att jag alltid, på ett eller annat sätt, får jobba med språk, men kanske alldeles särskilt med texter och skrivande. Det ska bli så intressant att se vad jag blir när jag blir stor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s