Jag hade en vän på besök från fredag till lördag, och det var lika trevligt som alltid. Vi verkade dock ha genomgått en stor förändring sedan hon senast var på besök, för då var vi ute till fem på morgonen och nu började ögonlocken kännas tunga redan vid tio. Jag är ju en soffsovare av rang, och det finns verkligen ingenting som kan stoppa mig när jag börjar bli trött. Det är kanske min mest osociala egenskap (och en stor anledning till att jag aldrig bjuder in till filmkväll eller liknande – en Idolfredag är tillräckligt svår att ta sig igenom).
Två av mina bästa egenskaper är dock min morgonpigghet och min förkärlek för långfrukost. Så igår blev det våffelfrukost med jordgubbar, grädde och sylt som tillbehör. En barnsligt god start på dagen! Det behövdes verkligen, eftersom vi vaknade till ett riktigt bländande vinterlandskap och det är det absolut sista man vill i maj.
Linda och livet 