Väderprognosen för helgen visade snöfall, regn och avsaknad av sol. Jag satt på mitt hemmakontor och tittade ut medan det snöade i fredags och kom att tänka på en fantasi som jag ofta och gärna ägnade mig åt när jag var liten: att så där som i amerikanska filmer slippa gå till skolan på grund av rikligt snöfall, och i stället få stanna inne och läsa en bok eller spela datorspel hela dagen. Det hände förstås aldrig, because Finland, men hoppet levde ända in i gymnasiet där det sedan slutligen dog och begravdes och ersattes av längtan efter att frekvent få avnjuta en mängd håltimmar. Hur som helst, i fredags när jag satt och tittade på snöfallet bestämde jag mig för att ta två ”snow days” i helgen och ägna mig åt lite efterlängtad sträckläsning.
Min plan var att läsa den senaste romanen av Lars Kepler, som legat intill min läsfåtölj de senaste veckorna. Jag älskar att sträckläsa, men det kräver rätt typ av bok, och jag råkar veta att just Kepler brukar skriva riktiga bladvändare. För att kunna koncentrera mig helhjärtat på den här romanen bestämde jag mig för att läsa ut romanen jag höll på med först, så på fredagskvällen när På spåret var slut läste jag de 150 sista sidorna i One True Loves av Taylor Jenkins Reid. Den fick tre av fem stjärnor på Goodreads.
Efter frukosten i lördags slog jag upp Spegelmannen, som Keplers senaste heter. Folk tror i allmänhet att jag sitter och läser i flera timmar i sträck utan några som helst pauser, men det klarar jag inte av. Jag har ett system som bygger på 30 minuter långa lässprintar, med minst 10 minuter paus mellan varje sprint. Jag ställer liksom till och med en timer för ändamålet; det tillåter mig både att sjunka djupt in i romanen utan att tänka på vad klockan är, och dessutom att förstå att jag behöver röra på mig emellanåt för att inte straffas med exempelvis trötthet eller värkande nacke framåt eftermiddagen. Faktum är att jag är väldigt mycket mer mån om att ta rikligt med pauser när jag sitter och läser än när jag jobbar framför datorn en hel dag (vilket är varje dag). 523 sidor och många timmar senare hade jag nått mitt mål för dagen och kände mig mycket nöjd över att ha prioriterat läsningen. Gav romanen fyra av fem stjärnor på Goodreads och somnade sedan sött trots alla våldtäkter, blodutgjutelser och avkapade kroppsdelar som jag fått beskrivna för mig under dagen.
Man skulle kanske kunna tro att jag vaknade alldeles bokmätt på söndagen. Så var det dock inte alls – efter frukosten (som bestod av nattjästa nygräddade frallor, för övrigt) satte jag tänderna i Bärarna av Jessica Schiefauer, eftersom jag inte kunde tänka mig något trevligare än att fortsätta helgen i samma anda. Den skulle väl kunna beskrivas som en dystopi, i och med att den utspelar sig i en framtid där män (‘spridare’) och kvinnor (‘bärare’) inte längre lever sida vid sida på grund av en pandemi. Det är en mycket intressant premiss, och därför ska jag inte berätta mer än så. Framåt kvällen nådde jag slutet på romanen och gav även den fyra av fem stjärnor på Goodreads.
Av absolut ingen anledning alls räknade jag ihop antalet sidor som jag hade läst under helgen, och kom till 1007. Ändå fint, tycker jag.
Linda och livet 